Egen skapelseberättelse/myt

Allt började med ingenting

I något stort och tomt hålrum.

Från ingenstans och från ingenting kom en tjock ljusstråle som delade sig i flera tusen strålar som efter en oändlighet i tom het började stelna och bilda materia det blev vårat solsystem.

När alla strålar försvunnit, så steg en rök upp från solen som har bildats av den tjockaste ljusstrålen. Ur den röken steg en skinande kvinna upp.

Hennes namn blev Yima. Hon log i djup sömn i tusen år innan röken hon svävande i plötsligt försvann.

Yima blev stående och hon kände sig

ensam så hon sa -En herre skall stig upp

ur solens sken.

Och riktig så steg en gyllene herre upp ur

solens yta och han blev kallad Yetan.

De blev livets gudar.

Yima och Yetan blev förälskade. De ville att fler

skulle uppleva riktig kärlek, så de bosatte sig

på en av planeterna närmas solen.

Merkurius, de försökte skapa en varelse lik de

själva med  hjälp av det röda dammet som

fanns där.  Varelserna kunde inte hålla sig

uppe och var alldeles för sköra. Yima och Yetan

blev missnöjda och tog sig istället till planeten mars.

Där fanns det bara en massa snötäckta kullar.

De försökte skapa samma varelser fast med snön som fanns men de kunde inte röra sig och andas för allt frös till is och sprack.

De fick leta sig vidare, efter som Merkurius var för varm och Mars för kall kom dem till Jorden.

Här fanns vatten och värme i lagom mängd för gudarna.

De försökte skapa olika varelser med vatten med det flöt ut. Yima tänkte kan det inte bara finnas varelser som är som oss som kan röra sig och se prata och höra.

Och som hon sa så skapades människor som kunde känna känslor och prata, se, höra och känna smak och doft.

Yima blev livets gudinna och hon skapade flera varelser som hon kallade djur, hon skapade hästar, fåglar fiskar och insekter. Men de hade ingenting att äta, så hon sa: Mat bli till, växter stig ur ytan och vatten renas.

Och riktigt vattnet rensade bort smuts och damm från himlen, gröna och färgglada växter började växa upp ut marken och stora träd steg upp i skyn.

Ytan blev himlens, solens och underjordens gud, han kände att deras mästerverk var för platt och tråkigt så då han sa: Kullar och berg stig upp, solen och molnen bilda regn. Men han ville inte att det skulle var ljust dygnet runt så han skapade en måne som kunde hjälpa till att skilja ljust och mörkt åt, det blev dag och natt.

Nu kunde alla varelser se och prata med varandra och äta och dricka. Känna känslor och beundra allt som gudarna har skapat.

Efter miljoner århundrade.

Ute i universum steg en annan gud upp ur en iskall planet i ett annat universum. Hans namn blev Karis, kaosets gud, och ville förstöra allt liv. När han kände glädje och hopp någonstans letade han sig dit och förstörde allt. Han förstöra solen och kastade stora klot av solens delar mot jorden. Så slutade allt liv.

Efter tusen år av kaos. Försvinner allt kaos spårlöst och allt börjar om igen.

Allt började med ingenting

I något stort och tomt hålrum.

Från ingenstans och från ingenting kom en ljusstråle som delade sig i flera tusen strålar som efter en oändlighet i ett tomt hålrum i tom het började stelna och bilda materia.

När alla strålar försvunnit, så steg en rök upp från solen som har bildats av den tjockaste ljusstrålen. Ur den röken steg en skinande kvinna upp.

Av: Hedda Bergman 7A