Svenska

Berättelse, Katastrofen. 

Hedda 7a

______________________________________________________________________________

Gråa moln ligger som ett täcke över New York. Det är som vanligt mycket folk strömmande på gatorna. Gula taxibilar ligger i alla filer och tutar på pensionärer som kör för sakta. Allt är precis som det brukar vara. Grått och trist.

Agnes går med långa snabba steg genom folkmassorna på väg till jobbet. Hon smiter ut från strömmen och går till en hög silvrig byggnad som ser ut precis som alla andra runt om kring. Den gröna loggan ovan för entrén liknar en böjd vattendroppe bredvid texten ”Discover”

Hon öppnar glasdörren och springer med snabbt upp för en trappa till sitt kontor på bokförlaget. Det som liknar bås på en toalett är i skälva verket avskärmningar för skrivbord åt de anställda. Agnes drar ut kontors stolen och dumpar högen med papper på bordet framför henne. Ett stort fönster som ger utsikt in i Manhattan gör att solen som börjat titta fram lyser från sidan in på högen av papper.

”Åh, vad bra att du äntligen är här!” säger en röst bakom henne. ”Hade inget bättre för mig…” svarar Agnes med ett leende på läpparna. Kvinnan pekar på rummet som är omringat av tre glasväggar en bit bort och säger, ”Han väntar på dig” Innan Agnes hinner svara kvinnan så är hon redan borta.

Agnes tar sitt anteckningsblock och en penna och går mot glasrummet. Hon slår av ljudet på sin telefon och stoppar den i bakfickan på sina ljusblåa jeans. På vägen möter hon sin pojkvän Mikael och ger honom en kram innan hon fortsätter.

Dörren står på glänt och mannen bakom ek-skrivborden tittar på henne när hon stänger dörren bakom sig.

”Du har ett möte med en person som vill skriva en bok på onsdag kl. 12, och sedan kommer en praktikant vid tre tiden, se till att hen får något att göra” Säger mannen i svart kostym.

”Jag ska boka in det, var det något annat James?” frågar hon och tittar på klockan. ”Jag har massor att skriva, så om det inte var nåt mer….” hon hinner inte avsluta sin mening innan väggarna av glas spricker. 

Ett högt ljud och ett skrik fyller det tysta kontoret på en halv sekund. Kaos bryter ut i byggnaden, bokhyllor ligger på marken och hälften av alla människor i kontoret ligger på det kalla golvet.

James reser sig upp och kollar på Agnes som ligger bland glassplittret på golvet. Hennes lockiga ljusbruna hår täcker hennes ansikte. Han sätter sin hand på hennes arm och skakar försiktigt.

Hon reagerar inte på hans försök att se om hon mår bra. Han petar undan hennes hår och säger ” Agnes! hur mår du, hur gick det..” Hon ger ifrån sig ett lågt ljud. Agnes lutar sig på sin arm och sätter sig upp. 

”Det gick bra! vad var det som hände? frågar hon och tittar ut i kontoret.

Än en gång hinner hon inte få svar förrän marken skakar och ett högt buller hörs. Ett hål öppnar sig i golvet framför dörren ut i trappuppgången. Stora bitar betong faller rakt ner på första våningen.

Flera skrik gör att hela kontoret blir tyst.

Agnes springer till sitt skrivbord och kollar ut genom fönstret bredvid henne. en spricka flera hundra meter lång har öppnats mitt på vägen. Den måste vara minst 20 meter djup. Asfalten runt om sprickan, rasar i bitar och lutar ner mot hålet, en efter en börjar bitarna ramla ner i hålet.

Agnes tankar går vilt, inget hänger ihop, var det en jordbävning, en bomb eller något annat naturfenomen. Hon lutar sig mot bordet och vrider huvudet nittio grader, en kvinna ligger fyra meter bort vid hörnet av kontoret som på något sätt vält inåt. Hennes ben ligger klämt under en bit av väggen. Hon skyndar fram till kvinnan och sätter sig på knä bredvid henne. Rött smutsigt blod rinner från såret. Biten som ligger ovanpå stoppar det mesta av blodet. 

Damm från väggarna har spridit sig runt i kontoret. Hon hostar och försöker vifta bort dammet för att kunna hitta förbandslådan på väggen.

”James! En kvinnas ben har klämts under en bit av väggen. Be någon att komma och hjälpa mig medan jag stoppar blodflödet!” Skriker hon innan hon drar ner den vita lådan från väggen och springer tillbaka till kvinnan.

Mikael och Daniel kom hit och hjälp mig,Vi behöver lyfta upp den där biten och lägga den åt sida! Uppfattat? Säger James till killarna.

Yes Sir! Svara de samtidigt.

Jag räknar till tre, då lyfter ni!? Agnes håller en bit tjockt tyg nära biten på kvinnans ben, för att vara redo att stoppa blodet.

Okey chefen! svarar killen som måste vara Daniel.

Vi kommer hjälpa dig men det kommer göra ont, är du redo? frågar hon kvinnan.

Ta bort den från mitt ben!! skriker kvinnan med smärta och rädsla i blicken.

1,2,3! Hon räknar högt och med en stadigt röst.

Mikael och Daniel tar grep om den tunga betongbiten och lyfter den till sidan. Agnes trycker tygremsan på såret som blod flödar ut ur.

” Aaaaaaaaaa!”

Hela kontoret hör kvinnans skrik. Resten av de anställda försöker att undvika att klämmas under någon annan vägg.

Människorna trängde sig i mitten av rummet för att undkomma väggar som rasade och hål i golvet.

Agnes knyter tygremsan hårt rund benet och lindar med bandage. Hon ger Mikael ett leende och en lättad suck.

”Hjälp hennes till de andra jag kommer…” Säger hon och ställer sig upp, hon sopar av händerna på byxorna och torkar svetten ur pannan. Hennes grå t-shirt har röda fläckar av blod.

”Visst var försiktig bara, säger han och ger hennes en puss på pannan innan han hjälper Daniel. 

Något två meter bort fångar hennes blick. En smal spricka som är kanske tre centimeter lång. Hon ställer på knä och drar pekfingret över sprickan. Bullret från bitar av golv som faller från övervåningen blandat med skrik och rop är en enda röra i Agnes huvud. Hon faller.

Några få ord kan hon utskilja på dessa korta sekunder.”Agnes!” ”Neeej” Hon kände igen rösten. Mikael. Marken hade kollapsat under henne och även taket en bit bort hade fallit. 

Ljuden av rasande väggar och golv slutade inte. Hela byggnaden höll på att kollapsa. 

Hennes huvud värkte. Hon låg mitt bland betong och trä plankor. Män och kvinnor rörde sig runt henne, det enda hon kunde tänka på var Mikeal, han var forfarande där uppe.

En kvinna frågar henne någonting men hon kan inte svara. Allt är suddigt, två män lyfter upp henne på en röd bår, de bär henne ut ur byggnaden till en ambulans. Synen börjar bli klarare och hon kan se hur byggnaden rasar sönder. Hon kollar med skräckslagen blick in på våningen där hon landat, fyra människor kommer hoppande ner från hålet.

En av dem är Mikael. Han kommer snabbt kommer upp på fötter och springer mot hålet. Han snubblar över den ojämna kanten. Samtidigt rasar hela byggnaden samman. 

”Neeej!” Hennes skrik förvandlas till gråt, tårarna flödar ner för kinderna, hon försöker resa sig och springa mot honom men stoppas av en av sjukvårdarna. Hon sjunker ner på marken, Sjukvårdaren håller fortfarande henne nere, men släpper taget och hämtar en filt från ambulansen. 

Från den stunden förändrades Agnes liv för alltid…